Every day is a day without you.
Jag tror att jag börjar bli ganska knäpp, rent ut sagt galen faktiskt. Jag har ingen kontroll över mig själv alls. Och jag hatar det. Jag hatar mig själv. Vad händer med mig?
Jag vill inte ha dig längre, min kropp kräver inte längre dig för att överleva. Men ändå så stannar du. Jag är hemsk mot dig, jag sårar dig och leker med dig. Jag är opålitlig, jag kallar dig för elaka saker och jag skrattar åt dig. Jag utnyttjar dig. Så varför stannar du kvar? Varför ställer du alltid upp för mig, hur kan du se på mig när jag behöver dig?
Jag håller verkligen på att bli helt galen, varför flyr du inte?
